Till min största kärlek.
Idag tänkte jag skriva om min största kärlek, nämligen herr Winnerbäck.
Mina vänner har nog ledsnat lite smått på att jag ständigt tjatar om denna man, men det kan inte hjälpas, för han förgyller verkligen alla mina dagar. Oavsett om de är grå eller ej.
När jag var 14 år hade mamma köpt en av Winnerbäcks CDs. Hon satte på den, och för första gången hörde jag "Hum hum från Humlegården". Jag minns att jag redan då tyckte det var något speciellt med honom, och hans musik något som jag inte hört förut. 2007 fick jag min första CD med Winnerbäck, nämligen Daugava. Det var där någonstans som jag blev helt fast.
Jag har bilder på min Bilddagbok som jag har kommenterat bland annat med "Ännu en kväll som du har räddat", eller "Vad skulle jag göra utan dig?", refererat just till Lasse. Och det är något jag fortfarande känner. De dagarna jag känner mig nere, så kan jag sätta på en låt med Lasse och känna hur lugnet sköljer över mig. Det må låta konstigt, men det är fullkomligt sant.
Lasse har allt det där som jag beundrar. Konsten att kunna uttrycka sig i ord. När jag försöker formulera det som flyter runt i huvudet så får jag det aldrig att låta lika klockrent som han får. Han är den där ödmjuka, tystlåtna och lite osäkra killen som jag ser upp till något fruktansvärt. Jag vet inte hur han gör det, men alla ord han yttrar passar alltid så bra in på just det jag känner.
Många av mina vänner menar att det inte finns något särskilt som gör Lasse speciell. Att han kan liknas vid många andra trubadurer, och att han bara är en konstig poet med ledsna texter. Jag håller inte alls med. Nog för att jag kanske är lite partisk, men jag vet ingen som kan formulera sig lika bra som Lasse.
Jag beundrar hur jordnära Lasse är. Han har också dåliga dagar, och han får mig även att känna att det är helt okej att inte alltid vara på topp. Jag kommer även på mig själv med att ofta sitta och storle när jag lyssnar på denna underbara man.
Ja, listan kan göras lång över vad jag beundrar med honom.
Tack, Lars Winnerbäck för allt du gett mig. Jag är dig för evigt tacksam.
Mina vänner har nog ledsnat lite smått på att jag ständigt tjatar om denna man, men det kan inte hjälpas, för han förgyller verkligen alla mina dagar. Oavsett om de är grå eller ej.
När jag var 14 år hade mamma köpt en av Winnerbäcks CDs. Hon satte på den, och för första gången hörde jag "Hum hum från Humlegården". Jag minns att jag redan då tyckte det var något speciellt med honom, och hans musik något som jag inte hört förut. 2007 fick jag min första CD med Winnerbäck, nämligen Daugava. Det var där någonstans som jag blev helt fast.
Jag har bilder på min Bilddagbok som jag har kommenterat bland annat med "Ännu en kväll som du har räddat", eller "Vad skulle jag göra utan dig?", refererat just till Lasse. Och det är något jag fortfarande känner. De dagarna jag känner mig nere, så kan jag sätta på en låt med Lasse och känna hur lugnet sköljer över mig. Det må låta konstigt, men det är fullkomligt sant.
Lasse har allt det där som jag beundrar. Konsten att kunna uttrycka sig i ord. När jag försöker formulera det som flyter runt i huvudet så får jag det aldrig att låta lika klockrent som han får. Han är den där ödmjuka, tystlåtna och lite osäkra killen som jag ser upp till något fruktansvärt. Jag vet inte hur han gör det, men alla ord han yttrar passar alltid så bra in på just det jag känner.
Många av mina vänner menar att det inte finns något särskilt som gör Lasse speciell. Att han kan liknas vid många andra trubadurer, och att han bara är en konstig poet med ledsna texter. Jag håller inte alls med. Nog för att jag kanske är lite partisk, men jag vet ingen som kan formulera sig lika bra som Lasse.
Jag beundrar hur jordnära Lasse är. Han har också dåliga dagar, och han får mig även att känna att det är helt okej att inte alltid vara på topp. Jag kommer även på mig själv med att ofta sitta och storle när jag lyssnar på denna underbara man.
Ja, listan kan göras lång över vad jag beundrar med honom.
Tack, Lars Winnerbäck för allt du gett mig. Jag är dig för evigt tacksam.
Kommentarer
Trackback
