Mina sista ord angående diets, och främst LCHF.
Jag känner att jag, för sista gången, ska föra fram min talan gällande den nya, hypade LCHF-kosten. Eftersom jag, under cirka två år av mitt liv hade ätstörningar, så berör ämnen som dessa mig djupt. Jag vet hur det är att förbjuda sig själv att äta en viss typ av mat. Jag vet hur det är att ha ett osunt förhållande till mat. Jag vet hur det är att inte ens tillåta sig själv att ens dricka vatten, eftersom jag trodde att jag skulle gå upp i vikt av det.
Jag har, faktiskt, reviderat min åsikt angående LCHF. Först tänkte jag som alla andra "Att äta så mycket kött och sås kan ju knappast vara bra för hälsan?!", och jag vet nu att en LCHF:are inte BARA äter sås och blodiga biffar. Dock förhåller jag mig fortfarande skeptisk till alla typer av dieter. Visst, är man en vuxen, som vet att man inte kommer få ett underligt föhållande till mat bara för att man väljer att göra ett kostbyte, så visst, kör på. Det jag inte gillar är att jag vet att så många unga tjejer (främst) blir påverkade av detta. På ett negativt sätt. De inser inte att det är meningen att man ska göra denna kost till något permanent, som man alltid ska leva efter. De ser det som ännu en diet, en quickfix - som kan ha förödande konsekvenser.
Man blir ständigt matad med ideal om hur man "bör" se ut. Och i tonåren är man extra lättpåverkad. Jag har mig själv som ett typexempel där. Jag visste naturligtvis att det inte var hälsosamt för mig att leva på så lite som jag gjorde, och samtidigt träna 5-6 gånger i veckan. Men brydde jag mig? Nej. För unga tjejer utseendet det som ofta sätts i första hand. Tyvärr.
Jag kommer aldrig kunna ha ett helt normalt förhållande till mat. Jag kommer aldrig kunna ställa mig på vågen igen utan att få dåliga tankar i huvudet. Jag blir därför så upprörd när jag ser alla som hakar på den nya LCHF trenden. I dagens samhället ska allt gå så snabbt, men dessvärre fungerar det inte när det kommer till hälsa. Hälsa är något som ständigt måste underhållas och jobbas på (genom exempelvis tränande).
För mig är mat mer än bränsle, det är något som kan ge glädje. Ett gott äpple. En godisbit. En mustig gryta. Husmanskost. Det mesta, faktiskt! Mat är mer än bränsle, det kan även vara en upplevelse.
Jag kommer aldrig börja trixa med mat igen, utan jag kommer fortsätta hålla stenhårt på det jag tror på - tallriksmodellen. Jag förstår att det inte är något som funkar för alla, men det är något som funkar för mig.
Jag har, faktiskt, reviderat min åsikt angående LCHF. Först tänkte jag som alla andra "Att äta så mycket kött och sås kan ju knappast vara bra för hälsan?!", och jag vet nu att en LCHF:are inte BARA äter sås och blodiga biffar. Dock förhåller jag mig fortfarande skeptisk till alla typer av dieter. Visst, är man en vuxen, som vet att man inte kommer få ett underligt föhållande till mat bara för att man väljer att göra ett kostbyte, så visst, kör på. Det jag inte gillar är att jag vet att så många unga tjejer (främst) blir påverkade av detta. På ett negativt sätt. De inser inte att det är meningen att man ska göra denna kost till något permanent, som man alltid ska leva efter. De ser det som ännu en diet, en quickfix - som kan ha förödande konsekvenser.
Man blir ständigt matad med ideal om hur man "bör" se ut. Och i tonåren är man extra lättpåverkad. Jag har mig själv som ett typexempel där. Jag visste naturligtvis att det inte var hälsosamt för mig att leva på så lite som jag gjorde, och samtidigt träna 5-6 gånger i veckan. Men brydde jag mig? Nej. För unga tjejer utseendet det som ofta sätts i första hand. Tyvärr.
Jag kommer aldrig kunna ha ett helt normalt förhållande till mat. Jag kommer aldrig kunna ställa mig på vågen igen utan att få dåliga tankar i huvudet. Jag blir därför så upprörd när jag ser alla som hakar på den nya LCHF trenden. I dagens samhället ska allt gå så snabbt, men dessvärre fungerar det inte när det kommer till hälsa. Hälsa är något som ständigt måste underhållas och jobbas på (genom exempelvis tränande).
För mig är mat mer än bränsle, det är något som kan ge glädje. Ett gott äpple. En godisbit. En mustig gryta. Husmanskost. Det mesta, faktiskt! Mat är mer än bränsle, det kan även vara en upplevelse.
Jag kommer aldrig börja trixa med mat igen, utan jag kommer fortsätta hålla stenhårt på det jag tror på - tallriksmodellen. Jag förstår att det inte är något som funkar för alla, men det är något som funkar för mig.
Kommentarer
Trackback
