fidelity

När jag hör om något sorgligt som skett någon så kan jag bli ledsen för en stund och tänka "så bra jag har det". Jag vill inte hitta min egen lycka genom andras olycka. Jag vill hitta de felande pusselbitarna i mitt liv, så jag kan känna mig nöjd med det jag har. Vissa dagar kan jag känna mig starkare än sten, och känna att allt går åt det håll jag vill, medan jag andra dagar inte förstår vad mitt problem är. Och det är väl det som är mitt problem kanske. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som gör att jag aldrig, fullt ut, får känna mig lycklig.
Det finns massor av saker som gör att jag får ett leende på läpparna. Men det finns inget som gör att jag ständigt får känna mig glad. Jag försöker se saker för vad de är, vara i nuet, och njuta av det. Men det är svårt, om man inte vet hur man njuter.
Det är väl kanske vår tids största problem. Ett I-landsproblem som många skulle välja att kalla det. Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? Det är så bortskämt. Och jag skäms nästan för mig själv.
Råkade sova i fyra timmar i eftermiddag. Kunde väl inte sova så bra i natt. Men det som är konstigt är att jag är trött nu igen. Ska kura ner mig bland mina sju prydnadskuddar, och med Bruno. Imorgon är det skola, det ser jag ändå fram emot. Åker nog hem till mamma och pappa snart igen. Jag saknar dem, och Stockholm.

Hoppas jag kan sova nu. Skulle vara så typiskt om jag ska behöva ligga och vrida och vända på mig ännu en natt.