Det är okej att må dåligt.
Härom dagen skrev jag på Facebook att jag kände mig lycklig.
Idag har det inte sett ut på samma sätt. Jag gick upp tidigt på morgonen och jobbade ett par timmar, sedan begav jag mig hemåt, gick och handlade, och satte mig sedan och pluggade. Jag kände hur en oroskänsla kom krypande. Hjärtat slog allt hårdare och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Ut kunde jag inte gå, eftersom det redan blivit mörkt. Jag kände rastlösheten växa, dels pågrund av att jag insåg att det jag kände var panikångest.
Jag känner såhär ibland. Utan egentlig anledning. Jag har ett bra liv, dock har jag svårt att hantera stress, och när jag känner att jag inte har kontroll. Det är mycket som sker i mitt liv just nu, mycket jag inte kan kontrollera. Skolan tar mycket tid, samtidigt som jag måste jobba extra för att kunna spara ett par tusenlappar i månaden. Jag funderar på att flytta tillbaka till Stockholm, och allt vad det innebär. Jag tänker på ekonomi. Relationer. Framtiden. Livet. Allt blir som en knut i huvudet som jag inte kan tränga bort.
Just nu mår jag okej. Jag vet att jag kommer må bättre imorgon. Det viktigaste tror jag är att tillåta sig själv att må dåligt. Man är inte mer än människa. En människa med tankar och känslor.
Det är viktigt att kunna acceptera att alla dagar inte är bra dagar.
Luras inte av alla som säger att de mår bra jämt. Alla de som säger sig ha femtioelva tusen vänner. Ett bra jobb. Bra ekonomi. De flesta av dem mår även de dåligt ibland. Känner sig fattiga. Ensamna. Misslyckade. Precis som du.
