Trötthetens ansikte.
Sov endast ett par få timmar i natt, så imorse var tröttheten total. Jag tror att sömn är extra viktigt nu när vi går mot mörkare tider, och höstens mörker sveper in oss i ett ständigt töcken. När jag gick till skolan imorse var det halvmörkt ute, men när jag kommit fram till Västerås var solen framme och sken med sina välkomnande strålar. Vad jag uppskattar solen nu under hösten.
Under föreläsningen i skolan pratades det om ett intressant ämne, men eftersom jag led av sömnbrist, och kaffets verkan aldrig kickade in satt jag mest och gäspade och tittade ut genom fönstret på alla vackra färger på träden.
Snart ska jag iväg igen, ikväll väntas dans på Skansen. Jag har nämligen börjat dansa i en ny folkdansgrupp, känns så himlarns skoj. Jag behöver utvecklas inom dansen, och Skansens folkdanslag tycks kunna erbjuda mig detta. Nu ska jag gå och sörpla i mig lite svampsoppa, och krama på Selda, sen kila iväg i det begynnande mörkret. Burr.
Snart ska jag iväg igen, ikväll väntas dans på Skansen. Jag har nämligen börjat dansa i en ny folkdansgrupp, känns så himlarns skoj. Jag behöver utvecklas inom dansen, och Skansens folkdanslag tycks kunna erbjuda mig detta. Nu ska jag gå och sörpla i mig lite svampsoppa, och krama på Selda, sen kila iväg i det begynnande mörkret. Burr.
En bild jag tog då jag var på skogsvandring i lördags. Jag var ute för att leta trattkantareller, men fann inte en enda. Men det gjorde inte så mycket, jag hade så mycket annat vackert att titta på!
0 Kommentarer Det är okej att må dåligt.
Härom dagen skrev jag på Facebook att jag kände mig lycklig.
Idag har det inte sett ut på samma sätt. Jag gick upp tidigt på morgonen och jobbade ett par timmar, sedan begav jag mig hemåt, gick och handlade, och satte mig sedan och pluggade. Jag kände hur en oroskänsla kom krypande. Hjärtat slog allt hårdare och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Ut kunde jag inte gå, eftersom det redan blivit mörkt. Jag kände rastlösheten växa, dels pågrund av att jag insåg att det jag kände var panikångest.
Jag känner såhär ibland. Utan egentlig anledning. Jag har ett bra liv, dock har jag svårt att hantera stress, och när jag känner att jag inte har kontroll. Det är mycket som sker i mitt liv just nu, mycket jag inte kan kontrollera. Skolan tar mycket tid, samtidigt som jag måste jobba extra för att kunna spara ett par tusenlappar i månaden. Jag funderar på att flytta tillbaka till Stockholm, och allt vad det innebär. Jag tänker på ekonomi. Relationer. Framtiden. Livet. Allt blir som en knut i huvudet som jag inte kan tränga bort.
Just nu mår jag okej. Jag vet att jag kommer må bättre imorgon. Det viktigaste tror jag är att tillåta sig själv att må dåligt. Man är inte mer än människa. En människa med tankar och känslor.
Det är viktigt att kunna acceptera att alla dagar inte är bra dagar.
Luras inte av alla som säger att de mår bra jämt. Alla de som säger sig ha femtioelva tusen vänner. Ett bra jobb. Bra ekonomi. De flesta av dem mår även de dåligt ibland. Känner sig fattiga. Ensamna. Misslyckade. Precis som du.
Att vara, eller att icke vara, det är frågan.
Jag har svårt för folk som inte tänker som jag. Det är en brist hos mig, jag vet.
När det kommer till ordet feminism vet jag att det är något som är negativt laddat för många, och det var det även för mig för ett par år sedan. Jag förstod inte vad det var som var så viktigt med att vara feminist, och det enda jag såg framför mig var bittra kvinnor med metervis av hår under armarna. Det är en sjukt förlegad bild som egentligen är absurd.
Jag älskar att klä mig i klänningar och spendera timmar med att fixa mitt hår och sminka mig. Det är liksom en hobby jag har. Jag älskar att få bekräftelse, vare sig det gäller mitt utseende, eller något jag presterat, eller för att jag helt enkelt är jag. Men bara för att jag är vad som skulle klassas som ganska "feminint", betyder inte det att jag inte är feminist.
Jag skulle aldrig kunna tänka mig att bli försörjd av en man. Jag skulle aldrig vilja vara någons trofé. Jag har ingen lust att tjäna mindre än mina manliga kollegor. Jag vill inte bli kollad snett på om jag skulle säga att jag var singel, barnlös och nöjd med det när jag är 35-ish. Jag har ingen lust att bli sedd som ett objekt, och få en gratis drink i baren bara för att jag har ett par tuttar. Det finns liksom inte i min världsbild.
Kvinnor som säger "Jag tillåts inte bli objektifierad, och om jag nu gör det, så varför inte? Jag får ju saker för det!" blir jag så infernaliskt trött på. Ni bidrar till att dra tillbaka samhället till 50-talet, där kvinnorna spenderade sina dagar med att koka gröt till griniga ungar (okej, kanske inte endast, but you get the point). Vad som stör mig ännu mer är kvinnor som är OKEJ med att tjäna mindre än männen och har argumentet "Det har alltid varit så, och kommer alltid att vara så." Eh, okej? Ja visst, om vi tillåter det att vara så, så kommer det nog alltid att vara så ja.
Eller debatten om hen. Varför är folk så LÅNGSAMMA? Samhället utvecklas, så även språket! (Okej att jag är språkfaschist och hatar när folk särskriver och dylikt, men det är något helt annat.). Hen är ett svinbra ord, som kan användas i många sammanhang där vi inte behöver göra någon könskategorisering. För det behövs faktiskt inte alltid, även om vi människor är så funtade att vi måste kategorisera allt för att göra den här världen förståelig för oss. Dumt, jag vet, men rätt nödvändigt, tydligen.
Jag kommer aldrig nöja mig. Jag kommer alltid kämpa. Och för att klargöra mig själv ytterligare - Nej. Jag vill inte ha FLER fördelar än männen. Jag vill bara att vi ska spela livsspelet under samma villkor. Och ja, vi har vissa biologiska skillnader könen emellan, annars är vi faktiskt samma skrot och korn. Just det, homo sapiens.
Tjejer, sluta objektifiera er själva!
Varje dag får jag det kastat i ansiktet på ett eller annat sätt. Utan att jag ens ber om det. Det är de där bilderna, texterna, videosarna som talar om för mig hur jag bör se ut, och hur jag bör bete mig. Härom dagen var jag inne på Åhlens och såg en hudvårdsserie som hette något i stil med "Fat girl". Jag frågade expediten vad de ville förmedla med att döpa märket till "Fat girl". Hon svarade då simpelt att det bara är för att det är provokativt. Inget annat. Eller ja, produkten var till för att stimulera något i huden som gjorde att man fick mindre celluliter. Eller något sådant. Det spelar egentligen ingen roll. För jag kan aldrig, oavsett orsak, förstå varför man skulle vilja sälja något som går ut på att klanka ner på kvinnokroppen. Jag läser i alla fall in det som "Du är fet. Smörj in dig med den här krämen så blir du smal."
Idag läste jag en skvallertidning på jobbet. I den stod det att en känd Victorias Secret modell "stressbantade" ner sig efter sin graviditet, och att hon till följd av detta hade fått celluliter på benet. Alltså. Vad har jag för intresse i att gotta mig i andra människor på det viset? News flash, typ alla tjejer har celluliter. Det är något som kallas MÄNSKLIGT.
Det snackas ständigt om vad vi ska göra för att inte "gå upp de extra sommarkilona" (Lästes senast idag i Aftonbladet), eller hur vi ska göra för att attrahera män på olika vis. Jag är så jävla trött på objektifieringen av kvinnokroppen. Vi är så mycket mer än kroppar. Alla är byggda på olika vis, FÖR ATT DET SKA VARA SÅ. Det är inget fel att vara smal, men det är inte heller fel att vara rund! Vi tjejer måste sluta ge varandra komplimanger som "Vad smal du har blivit :)" - För vad är det som säger att det är något positivt? Jo, för att vi har gjort det till det.
Jag nojar nästan dagligen över skavanker på min kropp, och jag vet att nästan alla tjejer gör det. Jag är less på det. Så jävla less. Jag vill bli sedd som något annat än en kropp. Jag har ett intellekt. Jag är rolig.
Kan vi lägga av med den här jävla utseendehysterin nu? Det räcker.
Jag vet i alla fall att jag vill kunna gå utanför dörren utan att känna mig så ful så klockorna stannar.
Jag tänker försöka tänka på detta från och med nu. Jag är jag, och jag duger som jag är. Det gör ni också.
Idag läste jag en skvallertidning på jobbet. I den stod det att en känd Victorias Secret modell "stressbantade" ner sig efter sin graviditet, och att hon till följd av detta hade fått celluliter på benet. Alltså. Vad har jag för intresse i att gotta mig i andra människor på det viset? News flash, typ alla tjejer har celluliter. Det är något som kallas MÄNSKLIGT.
Det snackas ständigt om vad vi ska göra för att inte "gå upp de extra sommarkilona" (Lästes senast idag i Aftonbladet), eller hur vi ska göra för att attrahera män på olika vis. Jag är så jävla trött på objektifieringen av kvinnokroppen. Vi är så mycket mer än kroppar. Alla är byggda på olika vis, FÖR ATT DET SKA VARA SÅ. Det är inget fel att vara smal, men det är inte heller fel att vara rund! Vi tjejer måste sluta ge varandra komplimanger som "Vad smal du har blivit :)" - För vad är det som säger att det är något positivt? Jo, för att vi har gjort det till det.
Jag nojar nästan dagligen över skavanker på min kropp, och jag vet att nästan alla tjejer gör det. Jag är less på det. Så jävla less. Jag vill bli sedd som något annat än en kropp. Jag har ett intellekt. Jag är rolig.
Kan vi lägga av med den här jävla utseendehysterin nu? Det räcker.
Jag vet i alla fall att jag vill kunna gå utanför dörren utan att känna mig så ful så klockorna stannar.
Jag tänker försöka tänka på detta från och med nu. Jag är jag, och jag duger som jag är. Det gör ni också.
Till min största kärlek.
Idag tänkte jag skriva om min största kärlek, nämligen herr Winnerbäck.
Mina vänner har nog ledsnat lite smått på att jag ständigt tjatar om denna man, men det kan inte hjälpas, för han förgyller verkligen alla mina dagar. Oavsett om de är grå eller ej.
När jag var 14 år hade mamma köpt en av Winnerbäcks CDs. Hon satte på den, och för första gången hörde jag "Hum hum från Humlegården". Jag minns att jag redan då tyckte det var något speciellt med honom, och hans musik något som jag inte hört förut. 2007 fick jag min första CD med Winnerbäck, nämligen Daugava. Det var där någonstans som jag blev helt fast.
Jag har bilder på min Bilddagbok som jag har kommenterat bland annat med "Ännu en kväll som du har räddat", eller "Vad skulle jag göra utan dig?", refererat just till Lasse. Och det är något jag fortfarande känner. De dagarna jag känner mig nere, så kan jag sätta på en låt med Lasse och känna hur lugnet sköljer över mig. Det må låta konstigt, men det är fullkomligt sant.
Lasse har allt det där som jag beundrar. Konsten att kunna uttrycka sig i ord. När jag försöker formulera det som flyter runt i huvudet så får jag det aldrig att låta lika klockrent som han får. Han är den där ödmjuka, tystlåtna och lite osäkra killen som jag ser upp till något fruktansvärt. Jag vet inte hur han gör det, men alla ord han yttrar passar alltid så bra in på just det jag känner.
Många av mina vänner menar att det inte finns något särskilt som gör Lasse speciell. Att han kan liknas vid många andra trubadurer, och att han bara är en konstig poet med ledsna texter. Jag håller inte alls med. Nog för att jag kanske är lite partisk, men jag vet ingen som kan formulera sig lika bra som Lasse.
Jag beundrar hur jordnära Lasse är. Han har också dåliga dagar, och han får mig även att känna att det är helt okej att inte alltid vara på topp. Jag kommer även på mig själv med att ofta sitta och storle när jag lyssnar på denna underbara man.
Ja, listan kan göras lång över vad jag beundrar med honom.
Tack, Lars Winnerbäck för allt du gett mig. Jag är dig för evigt tacksam.
Mina vänner har nog ledsnat lite smått på att jag ständigt tjatar om denna man, men det kan inte hjälpas, för han förgyller verkligen alla mina dagar. Oavsett om de är grå eller ej.
När jag var 14 år hade mamma köpt en av Winnerbäcks CDs. Hon satte på den, och för första gången hörde jag "Hum hum från Humlegården". Jag minns att jag redan då tyckte det var något speciellt med honom, och hans musik något som jag inte hört förut. 2007 fick jag min första CD med Winnerbäck, nämligen Daugava. Det var där någonstans som jag blev helt fast.
Jag har bilder på min Bilddagbok som jag har kommenterat bland annat med "Ännu en kväll som du har räddat", eller "Vad skulle jag göra utan dig?", refererat just till Lasse. Och det är något jag fortfarande känner. De dagarna jag känner mig nere, så kan jag sätta på en låt med Lasse och känna hur lugnet sköljer över mig. Det må låta konstigt, men det är fullkomligt sant.
Lasse har allt det där som jag beundrar. Konsten att kunna uttrycka sig i ord. När jag försöker formulera det som flyter runt i huvudet så får jag det aldrig att låta lika klockrent som han får. Han är den där ödmjuka, tystlåtna och lite osäkra killen som jag ser upp till något fruktansvärt. Jag vet inte hur han gör det, men alla ord han yttrar passar alltid så bra in på just det jag känner.
Många av mina vänner menar att det inte finns något särskilt som gör Lasse speciell. Att han kan liknas vid många andra trubadurer, och att han bara är en konstig poet med ledsna texter. Jag håller inte alls med. Nog för att jag kanske är lite partisk, men jag vet ingen som kan formulera sig lika bra som Lasse.
Jag beundrar hur jordnära Lasse är. Han har också dåliga dagar, och han får mig även att känna att det är helt okej att inte alltid vara på topp. Jag kommer även på mig själv med att ofta sitta och storle när jag lyssnar på denna underbara man.
Ja, listan kan göras lång över vad jag beundrar med honom.
Tack, Lars Winnerbäck för allt du gett mig. Jag är dig för evigt tacksam.
Jag tänker aldrig be om ursäkt för mig själv.
Weekday.
Har hittat en del godingar från Weekday jag vill ha. De har så mycket snygga saker på hemsidan. Jag blir typ kär. Ska springa till Götgatan så fort jag kommer hem till Stockholm.
Inspirerande tjej från Stockholm streetstyle. Jag älskar pjucksen.
Love isn't blind. It's retarded.
Jag ska dansa fastän hjärtat brister.
Igår var det tentaplugg för hela slanten. Maja kom hit vid 10, och lite senare kom även Ellinor hit. Vi hade det mycket mysigt på mitt vardagsrumsgolv. (Och varför vi valde att sätta oss där vet jag inte). Efter vi hade pluggat klart åkte vi ner på stan, åt middag på Grappa och såg sen Kvarteret Skatan på bio. Den var inte alls så kul som jag hade trott den skulle vara. Det var rätt många dåliga skämt som var för torra.. ^^ Men men! Det roligaste (iaf enl. Ellinor) var nog när jag spillde ut typ halva min godispåse på golvet. Haha! Nåväl, det är sånt som händer. (I alla fall om man heter Maria och är lite halvklantig)
Idag ska jag finslipa min tenta, sen ska jag till skolan och lämna in den. I eftermiddag blir det träning, ska bli superskoj!
Idag ska jag finslipa min tenta, sen ska jag till skolan och lämna in den. I eftermiddag blir det träning, ska bli superskoj!
Plyggmys
Någon gång måste du bli själv
.
Du är inte så fin
Men det är nåt med dig
Som att komma hem
Första gången ja, du sa hej
Det är så logiskt alla fattar utom du
Du har inte en aning
Att jag tänker på dig precis just nu
Du är inte så fin
Men det är nåt med dig
Som att komma hem
Första gången ja, du sa hej
Det är så logiskt alla fattar utom du
Du har inte en aning
Att jag tänker på dig precis just nu
Sju sorger och åtta bedrövelser sen
Idag vaknade jag med ett leende på läpparna, och kände att det skulle bli en bra dag. Jag började ganska sent i skolan idag, så jag hade tid att fixa mig i lugn och ro. Jag hatar verkligen att stressa på morgonen, det känns som hela dagen blir förstörd då. Nåväl, seminariet gick bra, så det känns som jag har bra koll på det som ska skrivas i tentan nu. På lunchen gick jag och Maja och åt sushi, sen gick vi runt i lite affärer. Jag köpte ett par superfina skor från Bianco, som jag egentligen inte har råd med, men som jag unnade mig själv. Efter lite effektivt (typ) tentaskrivande gick jag sedan på eftermiddagen på ett träningspass. Det var någon vikarie idag, så jag var lite skeptisk, men hennes pass var superkul!
När jag kom hem var jag helt slut, och kastade i mig lite mat, men nu är jag (typ) fit for fight igen! Ikväll kommer mina favoritprogram på tv, nämligen Plus och Debatt. Ja jag vet, det är kanske inte det vanligaste för en 21-åring, men jag har aldrig sett mig själv som särskilt vanlig heller.. ^^
När jag kom hem var jag helt slut, och kastade i mig lite mat, men nu är jag (typ) fit for fight igen! Ikväll kommer mina favoritprogram på tv, nämligen Plus och Debatt. Ja jag vet, det är kanske inte det vanligaste för en 21-åring, men jag har aldrig sett mig själv som särskilt vanlig heller.. ^^
My new, lovely shoes.
Dancing the whole way home
Är helt slut trots att jag inte gjort särskilt mkt idag. Sov inte så bra förra natten, och vaknade tidigt av att de blåste bort grus (tror jag..) på innegården imorse. Dum som jag var hade jag dessutom ett fönster öppet. Nåväl, jag kom ju upp tidigt i alla fall. På eftermiddagen var jag och tränade med Jessica och Olivia, annars har jag bara pluggat. Gjorde förövrigt en uuunderbar middag åt mig själv idag - potatis och purjolökssoppa. Det låter inte som något särskilt, men den vart verkligen jättegod! Har blivit lite av en soppjunkie.
Imorgon har vi seminarie i skolan, sen ska jag bara sitta och skriva på tentan som ska in på måndag. Än så länge känner jag inte någon stress, men det är ju inte direkt någon mastig tenta heller. På eftermiddagen ska jag gå på mitt favorit gympapass, det ska bli skoj!
Nu ska jag försöka sova. Tjing!
Imorgon har vi seminarie i skolan, sen ska jag bara sitta och skriva på tentan som ska in på måndag. Än så länge känner jag inte någon stress, men det är ju inte direkt någon mastig tenta heller. På eftermiddagen ska jag gå på mitt favorit gympapass, det ska bli skoj!
Nu ska jag försöka sova. Tjing!
Nöjd tjej.
"Råkade" beställa en snygg top från Junkyard nyss. Jag är mer än nöjd, särskilt eftersom den var på REA.
Nu ska jag dricka mitt kvällsrote, och sen försöka få lite skönhetssömn. Imorgon blir det träning och plugg!
Nu ska jag dricka mitt kvällsrote, och sen försöka få lite skönhetssömn. Imorgon blir det träning och plugg!
Ps. Ommöbleringen blev väldigt bra! Jag har dock märkt att benen på min säng sitter lite löst, får skruva åt dem imorgon så att jag inte plöstligt vaknar en natt liggandes på golvet.. Skulle inte vara så kul kanske. Heh.
And it's one life. And it's this life. And it's beautiful.
Även idag mår jag bra. Det är ovant, men välkommet och välbehövligt.
Hade ett jättegivande samtal med kuratorn idag, och det var väldigt skönt att vi lyckades konkretisera mina problem. Det är jobbigt att gå och tänka att man mår dåligt, men inte riktigt veta varför. Det känns som vi lyckas lista ut det mer och mer med varje samtal. Jag fick även en hemuppgift som jag tänkte göra nu i veckan, tror det är väldigt nyttigt att ständigt "arbeta" med sina problem.
Efter samtalet gick jag på en föreläsning, som jag kom mitt in i, så det var lite dumt. Men det var ju ändå värt att jag gick dit. På eftermiddagen hade jag tänkt gå och träna, men jag kom på att jag inte hade någon mat hemma (typ), så jag frågade Maja om hon behövde handla mat, så vi kunde låna hennes mammas bil. Och det behövde hon, så nu har jag mat i min kyl igen! Köpte massor med frukt och grönt. Supermums!
Nu tänkte jag möblera om i mitt vardagsrum/sovrum. Vill ha sängen vid fönstret, tror det kan bli mysigt. Kan lägga upp bilder sen på hur det blev, om det blev bra.
Hade ett jättegivande samtal med kuratorn idag, och det var väldigt skönt att vi lyckades konkretisera mina problem. Det är jobbigt att gå och tänka att man mår dåligt, men inte riktigt veta varför. Det känns som vi lyckas lista ut det mer och mer med varje samtal. Jag fick även en hemuppgift som jag tänkte göra nu i veckan, tror det är väldigt nyttigt att ständigt "arbeta" med sina problem.
Efter samtalet gick jag på en föreläsning, som jag kom mitt in i, så det var lite dumt. Men det var ju ändå värt att jag gick dit. På eftermiddagen hade jag tänkt gå och träna, men jag kom på att jag inte hade någon mat hemma (typ), så jag frågade Maja om hon behövde handla mat, så vi kunde låna hennes mammas bil. Och det behövde hon, så nu har jag mat i min kyl igen! Köpte massor med frukt och grönt. Supermums!
Nu tänkte jag möblera om i mitt vardagsrum/sovrum. Vill ha sängen vid fönstret, tror det kan bli mysigt. Kan lägga upp bilder sen på hur det blev, om det blev bra.
First aid kit. Stor inspirationskälla just nu.
Solen går upp över kåk och gränd, våren är ung och oanvänd. Sången ekar från himmelen sänd, det är ett stort liv.
Idag mår jag bra. Det händer inte allt för ofta.
Jag har insett att jag måste göra något, exakt vad kan jag dock inte svara på. Men jag vet att jag kommer nå mina mål, och att jag en dag kommer sitta där och vara tillfreds. Bara tanken på det gör mig glad.
Idag när jag gick runt i Stockholm i det härliga vädret infann sig ett litet lyckorus i min kropp. Jag älskar verkligen Stockholm. Folk får säga vad de vill, men Stockholm är verkligen möjligheternas stad. Det är därför jag inte är allt för nöjd med att bo skruttstaden Eskilstuna, även om den har sin charm med. Men om knappa två år, då flyttar jag hem igen!
Den här veckan händer faktiskt en del saker. Ska plugga som aldrig förr, imorgon ska jag gå till kuratorn, och sen ska jag försöka träna mycket. Om det är något som gör en lycklig så är det träning. Faktiskt.
Snälla gode Gud, låt mig ha den här mysiga känslan kvar ett tag i kroppen. Jag är svältfödd på glädje, så jag behöver verkligen det här!
Jag har insett att jag måste göra något, exakt vad kan jag dock inte svara på. Men jag vet att jag kommer nå mina mål, och att jag en dag kommer sitta där och vara tillfreds. Bara tanken på det gör mig glad.
Idag när jag gick runt i Stockholm i det härliga vädret infann sig ett litet lyckorus i min kropp. Jag älskar verkligen Stockholm. Folk får säga vad de vill, men Stockholm är verkligen möjligheternas stad. Det är därför jag inte är allt för nöjd med att bo skruttstaden Eskilstuna, även om den har sin charm med. Men om knappa två år, då flyttar jag hem igen!
Den här veckan händer faktiskt en del saker. Ska plugga som aldrig förr, imorgon ska jag gå till kuratorn, och sen ska jag försöka träna mycket. Om det är något som gör en lycklig så är det träning. Faktiskt.
Snälla gode Gud, låt mig ha den här mysiga känslan kvar ett tag i kroppen. Jag är svältfödd på glädje, så jag behöver verkligen det här!
